Illegala människor och avskaffandet av nationalstaten

   SR Ekot rapporterar att "Tvångsutvisningarna ökar kraftigt". Tvångsutvisning är ett underligt uttryck, som helt enkelt betyder utvisning när den verkställs mot asylsökandens vilja. Visst är den tvångsmässig i den meningen att den som fått avslag på sin asylansökan inte bara kan välja att strunta i Migrationsverkets beslut, men vore utvisningar frivilliga så skulle de å andra sidan knappast förekomma . Utlänningslagen är också en lag, och även här så är myndighetsbeslut mer än bara rekommendationer. Och inte talar vi om inkomstskatten som "tvångsbeskattning", räkningar som "tvångsräkningar", skolplikten som "tvångsundervisning" eller brottsmålsdomar som "tvångsdomar", trots att även dessa förpliktigar?

   När media rapporterar om asylsökanden som fått utvisningsbeslut så presenteras i regel den historia som asylsökanden uppgett till Migrationsverket - trots att den alltså inte kunnat styrkas - som ren fakta, varför Migrationsverkets avslag för tittaren/läsaren framstår som lika hänsynslöst och omänskligt varje gång.

Migrationsverket är naturligtvis inte ofelbara, och med tanke på hur många asylansökningar de hanterar årligen så finns det tyvärr med största sannolikhet fall där personer nekats asyl trots giltiga asylskäl. Men innan man förfäras över "tvångsutvisningarna" av asylsökande så bör man kanske ändå ha i åtanke att ett utvisningsbeslut innebär att Migrationsverket i sin prövning inte har funnit några skäl att bevilja den sökande asyl. Ett avslag går dessutom att överklaga. Vid överklagande så prövas ärendet upp till två gånger till; först ännu en gång av Migrationsverket, som antingen ändrar sitt beslut till sökandens fördel eller överlämnar ärendet till Migrationsdomstolen som prövar det på nytt. Under processens gång får sökanden stanna i Sverige, med undantag för den som fått ett s.k. "Avvisningsbeslut med omedelbar verkställighet", vilket endast ges då Migrationsverket finner att "det är uppenbart att du inte har något skyddsbehov".


Inget kontrollsystem är perfekt och så länge vi har en reglerad invandring så kommer det att göras misstag - både när man beviljar och när man avslår asylansökningar. Flera politiska organisationer långt ut på vänsterkanten förespråkar dock en helt oreglerad invandring. Man motsätter sig själva idén om nationalstaten, och erkänner inte dess gränser. På hemsidan för Nätverket Ingen Människa Är Illegal (hädanefter NIMÄI) står att läsa att;

"Jorden tillhör alla. Alla människor har rätt att röra sig fritt och bosätta sig var som helst i världen. Enligt principen “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” har vi rätt att med omsorg och respekt ta del av jordens och samhällets resurser på lika villkor."

Men med ett avskaffande av nationalstaten och upphävandet av dess gränser, hur skulle ett samhälle då kunna organiseras? Vem skulle betala skall till vart och  hur och av vem skulle de gemensamma resurserna förvaltas? Hur skulle samhället styras? Syndikalism? Proletariatets världsdiktaturregim? Total anarki? Skulle man ha en världsregering som tillsattes genom allmäna val för samtliga av jordens röstberättigade medborgare? Hur skulle denna nya världsordning kunna genomföras rent praktiskt?

Vi har alla rätt att "med omsorg och respekt ta del av jordens och samhällets resurser på lika villkor", menar NIMÄI. I praktiken är det dock mer troligt att en oreglerad invandring skulle betyda att människor från fattiga länder får ta del av resurserna i rika länder. Som bekant är dock resurserna ändliga även i rika länder och så småningom skulle de börja att sina (idag är snittiden för en nyanländ att bli självförsörjande i Sverige sju år, och med en oreglerad invandring så skulle självfallet antalet människor som skall försörjas med bidrag under 7 år öka drastiskt). Samtidigt så skulle de fattiga länderna troligen i stor utsträckning tömmas på humankapital, och förutsättningarna för ekonomisk utveckling därmed hela tiden förvärras.

Det är uppenbart att man inte tänkt igenom, eller ignorerar, de potentiella konsekvenserna av det man står för. Dessa är visserligen förmodligen oöverblickbara, men ganska uppenbart dock är att det skulle ställa till en jävla oreda, milt uttryckt. Andra utopier kan åtminstone vid en första anblick verka eftersträvansvärda, men den här ballongen spricker så fort man tittar på den.

Om dessa människor faktiskt trodde sig kunna genomföra ett sådant system, med avskaffandet av nationalstaten och upphävandet av dess gränser, så tvivlar jag att ens de själva längre skulle förespråka det. Men det är lätt att vurma för en ogenomtänkt "puss-och-kram"-utopi när man vet att den aldrig kommer att förverkligas, för då behöver man aldrig ens fundera över dess potentiella konsekvenser. Man blir heller aldrig ifrågasatt eftersom den som ifrågasätter ett så behjärtansvärt ändamål riskerar att framstå som cynisk eller rentav elak och självisk. Man kan bara stå där och framstå som en god människa.