Sturmark gjorde en groda

   Härom veckan debatterade Förbundet Humanisternas ordförande Christer Sturmark mot TV4-programmet Det Okändas programledare och new age-clown Caroline Giertz i Radio 1:s Aschberg. Anledningen var att Sturmark i en artikel på Newsmill föreslagit kriminalisering av mediumskap, d.v.s. personer som påstår sig ha magiska superkrafter så som förmågan att kommunicera med döda eller se in i framtiden. Sådant låter kanske harmlöst, men faktum är att många sköra personer, istället för att på riktigt ta tag i sina problem eller kanske söka professionell hjälp, faktiskt litar blint på dessa bedragare och lägger sina liv - och inte minst sina pengar - i deras händer. Sturmark menar att TV-program som Det Okända skänker oförtjänt trovärdighet till, gör reklam för och legitimerar så kallade medium.

   Tyvärr så kom debatten istället till alltför stor del att handla om huruvida spöken, telepati och liknande faktiskt existerar. Detta är, vilket Sturmark påpekade, "redan avgjort i alla seriösa sammanhang", och en debatt om eventuell kriminalisering hade nog varit mer givande än vad denna blev. Giertz berättade anekdoter om märkliga saker som hon sett och hört, och som hon själv inte hade någon förklaring till. Att hon varit med om händelser som hon själv inte hade någon förklaring var en tydlig indikation på att spöken existerar, menade Caroline Giertz, som försökte övertyga Sturmark om den höga sannolikheten av spökens existens genom att berätta om en låda som hade flyttats utan att hon rörde vid den.

Sturmark försökte påvisa det absurda i att - bara för att man själv inte har någon förklaring - förutsätta att någonting beror på hokus-pokus, och varför medium och liknande pajasar faktiskt är att betrakta som bedragare. Han använde sig bland annat av följande exempel:

“Caroline, antag att en man berättar för dig att hemma hos honom bor det en liten grön talande groda under hans golv. Det är en fantastisk liten groda, vis och livserfaren, insiktsfull och klok. Dessutom kan grodan i vissa avseenden blicka in i framtiden och ge goda råd om vad man ska göra och hur man ska hantera olika livssituationer.

Tyvärr är det bara denna man som kan höra grodan prata eller ens se grodan. Vanliga människor kan inte höra grodan prata, för den pratar inom ett frekvensområde som ligger utanför den mänskliga hörselns räckvidd.

Grodan kan inte heller ses av andra, eftersom den vibrerar så snabbt (utan att bli åksjuk, kom ihåg att det är en fantastisk groda!) att det mänskliga ögat inte hinner uppfatta den.

Men för endast 500 kr per gång erbjuds du komma hem till denna man och ställa frågor till den talande grodan via honom. Han tolkar grodans svar och återberättar dem för dig. Frågan till Caroline lyder: Tycker du att det vore rimligt att beteckna denne man som en bedragare?”

Tyvärr så verkade varken Giertz eller merparten av personerna som ringde in till programmet ha förstått Sturmarks, kan man tycka, ganska uppenbara poäng. För istället för att med hjälp av Sturmarks exempel inse det orimliga i kommunikation med avlidna människor så fokuserade de flesta istället på det orimliga med en talande groda (suck). Blotta tanken på en talande groda är ju trots allt, till skillnad från den på ett spöke och kommunikation med dessa, fullständigt skrattretande, resonerade man. Sturmark kallades för både det ena och det andra, och flera lyssnare verkade tycka att han var både galen och trångsynt. Galen eftersom han ju pratade om en talande groda, och trångsynt eftersom han inte trodde på spöken. En lyssnare kallade honom till och med för "jävla knarkare".

Man tar sig för pannan...