Sydkorea: Tonåring häktad för nekrofili

Igår rapporterade bl.a. Korea Herald om en fullständigt bisarr historia som utspelade sig i Cheongju, Sydkorea. Klockan 3:40 hittar en 16-årig pojke ett lik i innergården till ett lägenhetskomplex. Det är en 68-årig kvinna som (med största sannolikhet) har tagit sitt liv genom att hoppa från balkongen på 15:e (?) våningen.
   Pojken våldför sig först på liket, varpå han kontaktar polisen och rapporterar fyndet av den döda kroppen. Polisen blir misstänksamma då man hittat "suspekta fynd" på kroppen, och eftersom pojken lämnat motstridiga uppgifter. Till slut så erkänner pojken våldtäkten. Det ska nu utredas huruvida han lider av en psykisk störning.

Moderat muslim - dessvärre inte i dubbel bemärkelse

Abdirizak Waberi är sedan valet 2010 riksdagsledamot (M) och suppleant i Försvarsutskottet. Många av hans uttalanden skvallrar dock om att han tyvärr endast är moderat i bemärkelsen företrädare för moderaterna;

"Enligt Koranen ska mannen vid en konflikt med sin hustru först prata med kvinnan och sluta ha samlag med henne. Först sen får han slå henne." - Tidningen Ottar, 2006

"Islam har bara en tolkning. [...] Det står klart och tydligt i Koranen." - SVT:s dokumentär Slaget om muslimerna, 2009

"Varför får inte kvinnan gifta sig med fyra män? – Gud har bestämt så och gud vet vad som är bäst för människan. Mannen klarar av att ge kärlek till fyra kvinnor, men jag tror inte att kvinnan har den kärlek som krävs för att vara med fyra män." - Tidningen Ottar, 2006

"Det är OK med musik, men inom Islam är det självklart att män och kvinnor inte dansar med varandra." - SVT:s dokumentär Slaget om muslimerna, 2009

"Kvinnor och män skall inte ta varandra i hand." - SVT:s dokumentär Slaget om muslimerna, 2009

Men hur kan det komma sig att Moderaterna vill ha en person med Waberis värderingar som representant för dem i Riksdagen? Kanske har Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul svaret på den frågan. I ett Aktuellt-inslag (2010-04-08) där hon medverkade så uttalade hon sig bland annat om riksdagspartiernas rekrytering av företrädare med utländsk bakgrund;

"Enligt Nalin Pekgul är partierna så angelägna att få invandrare till sina partier att de ställer lägre krav på dem med rötter i ett annat land, än på infödda svenskar."

Flummig idealism från Rädda Barnen

I en debattartikel på Newsmill med rubriken "Vuxna står i vägen för elevinflytande", förfasas Rädda Barnens ordförande Inger Ashing och organisationens ungdomsförbunds ordförande Sofia Zackrisson över att skolbarn inte har mer att säga till om. Men hur, över vad, och i vilken omfattning, bör skolbarnen egentligen ha inflytande? Nedan bemöter jag argument från debattartikeln.

"Rädda Barnen har i samarbete med nätmötesplatsen Lunarstorm frågat 2,000 pojkar och flickor i åldern 13-15 år vad de tycker att elever ska få vara med och bestämma om i skolan. Det område som flest elever vill påverka är vad skolans pengar ska användas till, 70 procent av de tillfrågade instämmer i detta. Även den fysiska miljön; skolmaten, den psykosociala miljön; det egna lärande och alla andra områden i undersökningen vill majoriteten av eleverna vara med och bestämma om."

Det faktum att barnen själva vill ha inflytande är inte ett tillräckligt argument för att de borde få inflytande. Samma barn tycker kanske att skolan borde förse dem med gratis godis varje dag. Är det ett tillräckligt argument för att de borde få det? Att i viss mån låta barnen bestämma om den fysiska miljön, t.ex. hur en ny lekplats på skolgården ska utformas, låter som en inte alltför dum idé. Men att ge skolbarn inflytande över skolans budget, som dessutom ofta är otillräcklig, låter för mig fullständigt orimligt.

 "de vuxna vill gärna låta elever vara med och bestämma om färgsättning och möblering av lokalerna eller hur man ska motverka mobbning. Däremot vill majoriteten av de vuxna inte att eleverna ska få vara med och bestämma om innehållet i undervisningen, hur undervisningen ska organiseras eller hur skolans pengar ska användas."

Eftersom det redan finns en del valfria kurser så kan det inte vara det som åsyftas här, utan man menar alltså att barnen borde få bestämma över själva innehållet i kurserna. Men hur i fridens namn ska barnen - som rimligtvis inte har några djupare kunskaper inom något av skolämnena - kunna avgöra vad i dessa ämnen som de själva bör lära sig eller hur undervisningens upplägg bör utformas? Och återigen; vore det verkligen lämpligt att låta 13-15-åringar bestämma över skolans budget? Kan man lita på att barn gör ansvarsfulla, väl avvägda budgetprioriteringar?

"Det finns stöd i forskning för att elevinflytande leder till lugnare stämning och bättre inlärning."

Må så vara, men i den senaste PISA-mätningen så är hamnade Sydkoreanska 15-åringar på förstaplats i världen både i läsförståelse och matematik, medan de svenska kraschlandade på 15:e respektive 20:e plats. Är det möjligtvis så att det strikt hierarkiska och av konfucianismen starkt präglade Sydkorea har elevinflytande att tacka för sina goda studieresultat? Jag skulle inte satsa mina slantar på den hästen. 

Uppenbarligen så handlar detta inte om en strävan efter högre studieresultat. Huruvida - eller på vilket sätt - ens egna förslag i slutändan skulle gynna eleverna, skolan eller samhället bryr man sig inte om att fundera särskilt mycket över. Medlet i sig är målet. Detta är ännu ett exempel på typiskt svensk rosaskimrande, rödvinsdoftande och verklighetsfrånvänd idealism.

Irrationell rädsla bakom SD:s framgångar?

Det brukar göras gällande att Sverigedemokraternas väljare till stor del består av obildade bonnläppar, som röstar som de gör på grund av okunskap och irrationell rädsla. De är helt enkelt främlingsfientliga eftersom de, till skillnad från storstadsborna, inte har fått uppleva mångkulturen.
   Bjuv med sina dryga 6,000 invånare är numera Sverigedemokraternas starkaste fäste, med 19,2% av rösterna i kommunvalet. Under ett seminarium i Almedalen gav Lisa Bjurwald sin förklaring till Sverigedemokraternas stora framgångar där. Hon antydde att Bjuvborna var inskränkta och obildade lantisar som, till skillnad från henne själv, inte förstod sig på eller hade erfarenhet av mångkulturen.

"Jag var nere i Bjuv. De har aldrig ens sett en muslim i hela sitt liv. Det är hundra procent vitt. Alla ser ut som jag."

Denna förklaring ger dock inga svar på varför Sverigedemokraterna i den lilla kommunen Nora, med en befolkning ännu mindre än Bjuvs, endast fick 2,3% av rösterna i kommunvalet. Eller varför de endast fick 2,5% i Bengtsfors. Eller varför de endast fick 2,3% i Ödeshög. Eller varför de bara fick 0,6% av rösterna i Arjeplog. Mångkultur är kanske inte det första man kommer att tänka på när man hör dessa ortsnamn, men kanske är det så att det finns ett stort antal invandrare i dessa kommuner och att invånarna därför är mer toleranta och således inte lägger sin röst på ett invandringskritiskt parti?
   Om detta är förklaringen så är det en förklaring som bara leder till nya frågor; Om SD:s framgångar beror på okunskap och bristande erfarenhet av mångkultur, hur förklarar man då invandringskritiska partiers stora stöd i de mest invandrartäta kommunerna? I kommunvalet i Malmö och Södertälje - Sveriges kanske mest mångkulturella kommuner - så fick Sverigedemokraterna 10,4% respektive 7,3%. I Södertälje lade dessutom 3,5% av väljarna sin röst på Nationaldemokraterna(!).

Anmärkningsvärt är också att Bjurwald och hennes åsiktsfränder tycker att man kan förklara attitydskillnader mellan svenskar genom att titta på om de bor i en småstad eller i en lite större stad, samtidigt som man kallar påståenden om attitydskillnader mellan svenskar och t.ex. afrikanska invandrare för rasism.

Nåja, Bjurwald har ju haft fel förr. Som till exempel när hon kallade Hillary Clinton för USA:s första kvinnliga utrikesminister (Madeleine Albright och Condoleezza Rice då?). Eller när hon påstod att Jörg Haider hade grundat FPÖ (Österrikes motsvarighet till SD som grundades 1956, när Haider bara var sex år gammal).