När äpplen blir till päron och allting blir till pannkaka

   Idag så avfärdas kritiska uttalanden om religioner eller kulturer som rasism. Helt felaktigt, naturligtvis. Nej, inte i första hand avfärdandena i sig utan den förvirrade uppfattningen att rasism ens skulle kunna rikta sig mot en religion eller kultur. På samma sätt som en båt per definition inte kan utsättas för djurplågeri, så kan en religion eller kultur omöjligen utsättas för rasism. Rasism är någonting hemskt som inte hör hemma i ett modernt samhälle, och just därför är det viktigt att förhindra att missbruk av detta ord urholkar dess betydelse.

   Kulturella och religiösa grupper kan däremot utsättas för främlingsfientlighet (ej att förväxlas med kritik av religion och kulturyttringar). Men främlingsfientlighet är ju också hemskt, så varför ens bemöda sig med att göra en distinktion? Ja, om man tycker att det det har ett värde att man själv och andra vet vad som åsyftas - och vad det som åsyftas faktiskt innebär - så måste man faktiskt göra sig det besväret. Hjärtflimmer och cancer har vissa gemensamma nämnare. Båda är hälsovådliga och båda kan leda till döden. Kan vi då lika gärna kalla även hjärtflimmer för cancer? Nej, självklart inte. Och man gör för övrigt heller inte distinktionen i syfte att rangordna företeelser, utan för att den har ett förklaringsvärde.

   Ibland är man emellertid så ivrig med att göra distinktioner att man nästan kissar i byxorna. Ett exempel på detta är när man talar om invandrares rasism mot svenskar som "omvänd rasism". Detta är ett ytterst märkligt begrepp eftersom det i sig  förutsätter att rasistiska uppfattningar i huvudsak är förbehållna svenskar, eller vita, och att invandrares rasism skulle vara en produkt av den rasism som de själva skulle ha utsatts för.
   I dessa oerhört självcentrerade tankebanor kan man skönja föreställningen att de andras uppfattningar och beteenden inte är mer än reaktioner på de egna uppfattningarna och beteendena. De andra kan inte på egen hand agera, utan bara reagera. Detta bygger på samma etnocentriska idé som får västerlänningar i allmänhet och svenskar i synnerhet att tro att alla händelser och idéströmningar i Afrika och arabvärlden i själva verket är skapade av dem själva. Man ser sig om i världen och tror att allt som sker är ekon av ens egna vingslag, och klappar sig sedan på bröstet och känner sig trots allt ganska duktig för att man åtminstone klandrar sig själv.