Flummig idealism från Rädda Barnen

I en debattartikel på Newsmill med rubriken "Vuxna står i vägen för elevinflytande", förfasas Rädda Barnens ordförande Inger Ashing och organisationens ungdomsförbunds ordförande Sofia Zackrisson över att skolbarn inte har mer att säga till om. Men hur, över vad, och i vilken omfattning, bör skolbarnen egentligen ha inflytande? Nedan bemöter jag argument från debattartikeln.

"Rädda Barnen har i samarbete med nätmötesplatsen Lunarstorm frågat 2,000 pojkar och flickor i åldern 13-15 år vad de tycker att elever ska få vara med och bestämma om i skolan. Det område som flest elever vill påverka är vad skolans pengar ska användas till, 70 procent av de tillfrågade instämmer i detta. Även den fysiska miljön; skolmaten, den psykosociala miljön; det egna lärande och alla andra områden i undersökningen vill majoriteten av eleverna vara med och bestämma om."

Det faktum att barnen själva vill ha inflytande är inte ett tillräckligt argument för att de borde få inflytande. Samma barn tycker kanske att skolan borde förse dem med gratis godis varje dag. Är det ett tillräckligt argument för att de borde få det? Att i viss mån låta barnen bestämma om den fysiska miljön, t.ex. hur en ny lekplats på skolgården ska utformas, låter som en inte alltför dum idé. Men att ge skolbarn inflytande över skolans budget, som dessutom ofta är otillräcklig, låter för mig fullständigt orimligt.

 "de vuxna vill gärna låta elever vara med och bestämma om färgsättning och möblering av lokalerna eller hur man ska motverka mobbning. Däremot vill majoriteten av de vuxna inte att eleverna ska få vara med och bestämma om innehållet i undervisningen, hur undervisningen ska organiseras eller hur skolans pengar ska användas."

Eftersom det redan finns en del valfria kurser så kan det inte vara det som åsyftas här, utan man menar alltså att barnen borde få bestämma över själva innehållet i kurserna. Men hur i fridens namn ska barnen - som rimligtvis inte har några djupare kunskaper inom något av skolämnena - kunna avgöra vad i dessa ämnen som de själva bör lära sig eller hur undervisningens upplägg bör utformas? Och återigen; vore det verkligen lämpligt att låta 13-15-åringar bestämma över skolans budget? Kan man lita på att barn gör ansvarsfulla, väl avvägda budgetprioriteringar?

"Det finns stöd i forskning för att elevinflytande leder till lugnare stämning och bättre inlärning."

Må så vara, men i den senaste PISA-mätningen så är hamnade Sydkoreanska 15-åringar på förstaplats i världen både i läsförståelse och matematik, medan de svenska kraschlandade på 15:e respektive 20:e plats. Är det möjligtvis så att det strikt hierarkiska och av konfucianismen starkt präglade Sydkorea har elevinflytande att tacka för sina goda studieresultat? Jag skulle inte satsa mina slantar på den hästen. 

Uppenbarligen så handlar detta inte om en strävan efter högre studieresultat. Huruvida - eller på vilket sätt - ens egna förslag i slutändan skulle gynna eleverna, skolan eller samhället bryr man sig inte om att fundera särskilt mycket över. Medlet i sig är målet. Detta är ännu ett exempel på typiskt svensk rosaskimrande, rödvinsdoftande och verklighetsfrånvänd idealism.